måndag, januari 08, 2007

Paulus och kristendomens tidiga spridning

Paulus konverterade år 35 e.v.t. Han var inte satt att förfölja kristna av de romerska myndigheterna — det var ett judiskt initiativ. Här uppreser sig flera orimligheter.

Hur kunder romarna tillåta att en jude rester runt och förföljde kristna? Sådana oroligheter tolererade man bara inte.

Hur kunde kristendomen på bara några år (Jesus korsfästes omkring år 33) spridas till stora delar av Syrien? Hur kunde de kristna på så kort tid ha hunnit bli så många att judarna såg på dem som ett hot?

Mellan Jesu korsfästelse och Pauli första brev är det bara drygt ett årtionde. Hur kunde kristna församlingar ha kunnat bildas så snabbt i Romarrikets östra halva?

1 kommentar:

Anonym sa...

Att romarna tillät ett judiskt förbund att förfölja kristna är verkligen ingen orimlighet. Snarare var det så att romarna var glada över att de kristna förföljdes eftersom judendomen rättade sig ganska väl efter de romerska reglerna, men kristendomen var en helt ny, okänd rörelse som höll på att spridas i romarriket. Det var det som var oroligheten som skulle kvävas. Till slut tog ju de romerska kejsarna saken i egna händer och försökte utplåna de kristna.

Redan tidigt grundades den första församlingen i Jerusalem. Den första Pingstdagen växte den kristna församlingen med omkring tretusen människor. Kristendomen spreds sedan snabbt vidare redan under vårt första århundrade. Petrus lät döpa den hedniske hövitsmannen Kornelius i Caesarea jämte många av dennes vänner. Kristendomen var en frisk fläkt som tilltalade många människor, helt enkelt. Det var många som missionerade, och paulus grundade en ny församling i varje stad han kom till. Det skulle inte dröja så oerhört länge innan hela romarriket var kristet (kristendomen blev ju romarrikets statsreligion), och det är fakta. Så det är otroligt, men sant. Och att judarna såg de kristna som ett hot är inget konstigt, de såg ju jesus som ett oerhört hot, och han var bara en man.