söndag, december 31, 2006

Om man inte lyssnar, hamnar man i Helvetet

När Jesus sänder ut sina tolv lärjungar för att missionera i världen, säger han enligt Matteus följande till dem:
"Om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka bort dess damm från era fötter. Sannerligen, det skall bli lindrigare på domens dag för Sodoms och Gomorras land än för en sådan stad"
Matt 10:14-15
Det kan inte råda något tvivel om Jesu mening. Om man inte vill lyssna på det kristna budskapet, döms man att brinna i Helvetet. Kan man kalla en sådan inställning till sina medmänniskor för annat än militant?

lördag, december 23, 2006

Jesus: Misshandel av tjänstefolk är OK

Bilden av den fridsamme och blide Jesus får sig ännu en törn, när man läser att han förespråkade prygel av tjänstefolk som misslyckas med sina uppgifter:
"Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. Men den som av okunnighet gör sådant som förtjänar prygel, han skall bara piskas med några få rapp."
Luk 12:47-48
Den sistnämnda uppmaningen är anmärkningsvärd. Det spelar ingen roll att tjänaren i sitt oförstånd eller av bristande kunskaper inte klarar av en viss uppgift. Han skall piskas ändå!

Med tanke på hur illa Jesus menar att man skall behandla tjänstefolket, är det märkligt att den kristne säger sig vilja ha honom som sin herre.

fredag, december 22, 2006

Jesus dödar ett fikonträd

Den våldsamma naturen hos Jesus ger sig inte bara till känna i fråga om människor utan drabbar också växtvärlden. En dag får han syn på ett fikonträd. Han är hungrig och det vattnas i munnen på honom inför utsikten att något mätta sig med saftiga fikon. Men trädet bär inga fikon, för det är inte säsong. Då blir Jesus mycket arg, ledsen och besviken med den följden att han genast dödar trädet. Markus och Matteus har återberättat incidenten:
'När de gick från Betania nästa dag blev han (Jesus) hungrig. Då fick han på långt håll syn på ett fikonträd med gröna blad och gick dit för att se efter om det fanns något på det. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad; det var inte rätta tiden för fikon. Då sade han till trädet: ”Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig!” Och lärjungarna hörde det.'
Mark 11:12-14

'När han tidigt på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig. Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men hittade ingenting annat på det än blad. Då sade han till det: ”Aldrig någonsin skall du bära frukt.” Och med en gång vissnade trädet.'
Matt 21:19
Händelsen är märklig på ett annat sätt. Som Gud inkarnerad förutsätts Jesus vara allvetande. Ändå känner han inte till att det inte är säsong för fikon.

Att Jesus på detta sättet tar död på ett träd är mycket blamerande. Det pekar på hans våldsamhet, snarstuckenhet och hetsiga humör. Skulle någon t.ex. hugga ned ett äppelträd för att det inte bär frukt i månaden mars?

Om man tolkar incidenten metaforiskt, som bildspråk, blir det än värre. Ett ofruktbart träd är i Bibeln en vanlig bild för ett olydigt folk (jämför med Jer 8:13 och Luk 13:6-9). Passagen skulle då betyda att Jesus är beredd att begå folkmord, för den händelse att människorna inte lyder honom.

onsdag, december 20, 2006

Jesus som tecken för strid

När Josef och Maria kom till templet med det nyss födda Jesusbarnet — de skulle helga honom åt Gud och förrätta ett offer namn som seden var — stötte de på en from man, Symeon, som var utrustad med siarförmåga.
'Och Symeon välsignade dem och sade till hans (Jesus) mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid — ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd."'
Luk 2:34-35
Jesus förutspås alltså inte bli någon fridsfurste utan snarare en person som framkallar krig, split och kiv.

Jesus dömer ohörsamma städer till förstörelse

Vid ett tillfälle retar sig Jesus på att några galileiska städer — Korasin, Betsaida och Kafarnaum — inte tagit intryck av hans predikningar. För denna ohörsamhet dömer han dem och deras invånare till en fruktansvärd död och evig pina i Helvetet:
'Sedan började han (Jesus) anklaga de städer där han hade utfört så många underverk och förebrå dem att de inte hade omvänt sig: ”Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de underverk som har utförts hos er hade skett i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig i säck och aska. Men jag säger er: för Tyros och Sidon skall det bli lindrigare på domens dag än för er.

Och du, Kafarnaum, skall du kanske bli upphöjt till himlen? Nej, du skall störtas ner i dödsriket. Ty om de underverk som har utförts i dig hade skett i Sodom, så hade staden stått kvar ännu i dag. Men jag säger er: för Sodoms land skall det bli lindrigare på domens dag än för dig.”'
Matt 11:20-24
Att döma hela städer till att förstöras mer brutalt och våldsamt sätt än Sodom samt skicka dem till att evigt plågas i Helvetet kan inte ses annat än som ett utslag av militarism och skoningslöshet. Särskilt uppsendeväckande är att Jesus fäller denna fruktansvärda dom över städerna bara därför att de inte påverkats av hans budskap. Jesus kan helt enkelt inte acceptera att man inte lyssnar på honom. Nej, åsiktsfriheten var inte mycket värd för honom.

tisdag, december 19, 2006

Jesu våldsamma tempelrensning

En av de mer kända våldsamheterna Jesus begick är hans rensning av templet i Jerusalem från växlare och handelsmän. Växlarna behövdes därför att tempelskatten skulle erläggas i judisk valuta. Från handelsmännen köpte man djur som kunde offras i samband med den judiska tempelkulten.

När man läser det lilla stycken får man lätt föreställningen att Jesus mer eller mindre löpte amok, att han med vild uppsyn sprang runt och välte omkull den ena handelsboden efter den andra, ursinnig och rasande. Markus skriver:
"De kom till Jerusalem, och han (Jesus) gick till templet. Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen."
Mark 11:15-16
Johannesevangeliet skrevs ett fyrtiotal år efter Markus. På ett för legendmaterial typiskt vis har berättelsen broderats ut. Hos Johannes gör Jesus en piska (!) åt sig, som han använder för att driva ut alla ur templet:
'Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord,och till dem som sålde duvor sade han: ”Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.”'
Joh 2:13-16
Av det citerade stycket från Johannes framgår det klart att Jesus piskade människor. Alltså var inte Jesus främmande för att använda våld.

Berättelsen om svärden

Det finns en intressant passage i Nya testamentet, som visar att Jesus och hans lärjungar förberedde sig på våldsanvändning. Åtminstone uppmanar Jesus dem att beväpna sig med svärd. Händelsen äger rum strax innan Jesus fängslas av översteprästerna.
'Sedan sade han (Jesus) till dem: ”När jag sände ut er utan penningpung, påse eller sandaler, behövde ni då sakna något?” — ”Nej, ingenting”, svarade de.

Då sade han: ”Men nu skall den som har en penningpung ta med sig den, och likaså påsen, och den som är utan pengar skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. Jag säger er att med mig skall det ord i skriften gå i uppfyllelse som lyder: Han räknades till de laglösa. Ty nu fullbordas det som är sagt om mig.” —

”Herre”, sade de, ”här är två svärd.” — ”Det är bra”, svarade han.'
Luk 22:35-38
Lite längre fram i kapitlet kommer scenen då Jesus fängslas. Efter att han blivit utpekad genom Judas kyss, blir lärjungarna oroliga, griper till våld och får användning av sina svärd:
'När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: ”Herre, skall vi ta till våra svärd?” Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.'
Luk 22:49-50.
Jesu reaktion på detta är säga åt lärjungarna att inte fortsätta våldet, men han varken bannar dem eller ger dem någon reprimand. Om Jesus vore den store fredsfurste han omtalas som, borde han naturligtvis sett mycket allvarligare på incidenten. Att med ett svärd hugga av ett öra, är inte en vidare snäll handling.

måndag, december 18, 2006

Lukas om ofred och split

De tre evangelieförfattarna utom Johannes har mycket stoff gemensamt (varför de sammanfattande brukar omnämnas som synoptikerna). Lukas har en litet mera kondenserad version av den Jesu predikan om splittring och ofred bland människorna som jag i ett tidigare inlägg citerade från Markus:
"Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann!... Tror ni jag är här för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag, men splittring!

Ty där fem bor i ett hus skall de i fortsättningen leva splittrade, tre mot två och två mot tre, far mot son och son mot far, mor mot dotter och dotter mot mor, svärmor mot sonhustru och sonhustru mot svärmor.”
Luk 12:49-53
Att påstå att man har kommit för att bränna upp jorden tyder på en ganska militaristisk inställning, även om man tolkar det mer symboliskt. Å andra sidan finns ju den vanliga tolkningen att eld = krig...

De kristna och gudsbilden i GT och NT

Det är för mig obegripligt, hur kristna kan förkasta Gamla testamentet (GT) och ständigt hålla fram Nya testamentet (NT). Det spelar ingen roll att Gud sluter ett nytt förbund med de kristna (och enligt kristen förståelse överger sitt gamla folk judarna), för det är samma Gud som figurerar i både i GT och NT. Men däri ligger en problematik.

I GT är Gud brutal, egoistisk, hänsynslös och härsklysten, i NT är han mild, god och kärleksfull. Dessa två gudsbilder förefaller svåra att förena. Vilken av de två är den sanna? Om man påstår att den i GT är falsk, påstår man samtidigt att GT är en osann skrift. Om man hävdar GT är sann men att Gud ändrat på sig, så betyder det att Gud inte är ett fullkomligt väsen, för ett sådant är perfekt hela tiden; det har inget behov att ändras. Hur man än vänder och vrider på det hamnar man i problem.

lördag, december 16, 2006

Jesus: "Hugg ner mina fiender!"

Det finns ett annat ord av Jesus, som än mer obestridligt ådagalägger hans oförsonliga och krigiska ådra. Efter att i Lukasevangeliets nittonde kapitel ha avslutat liknelsen om de tio punden, säger Jesus plötsligt:
"Jag säger er: var och en som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Men mina fiender, de som inte ville låta sig styras av mig, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn."
Luk 19:26-27
Kristna apologeter har försökt skyla över denna avslöjande, blamerande fadäs genom att dels sticka in en vers, Luk 19:25, som inte finns i de äldsta manuskripten (en s.k. interpolation), dels felaktigt föra samman det citerade Jesusordet med den föregående liknelsen, trots att det är uppenbart att denna slutar i och med Luk 19:24. I Luk 19:26, som ursprungligen vidtog, levererar sedan Jesus liknelsens sensmoral: "var och en som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har".

Jesus var inte särskilt pacifistisk

Återigen har några kristna apologeter lyckats hesa upp mig. Den här gången genom att göra gällande att kristendomen skulle vara en pacifistisk religion. För att i någon mån återställa min själsliga balans, skulle jag vilja citera några kända Jesusord ur Matteus 10:
"Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen.

Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.

Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, och mannens husfolk skall bli hans fiender.

Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det."
(Matt 10:32-39)
Den hårda och oförsonliga tonen Jesus här anlägger är omisskännlig. Ingen tvekan kan råda. Jesus har kommit för att så split bland människorna. Alla de som avvisar Jesus blir själva avvisade av honom å det bestämdaste -- ingen pardon eller nåd erbjuds. Erkänner man inte Jesus är man rökt. Då har man visat ut sig själv.

De citerade orden är raka motsatsen till pacifism. I stället andas de intolerans, fientlighet, stamtänkande och söndring. Sannerligen, kristendomen är ingen pacifistisk religion.

söndag, december 03, 2006

Kristendomens kärleksbudskap ej eget påfund

Det finns en envis fördom om att Jesu kärleksbudskap — du skall älska din nästa som dig själv — skulle vara unikt för kristendomen. Det stämmer emellertid inte. I själva verket har kristendomen knyckt det från judendomen. Ur deras Torah saxar jag:
Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren. (3 Mos 19:18)

Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud. (3 Mos 19:34)
Av dessa båda verser framgår att såväl judar som icke-judar omfattas av kärleksbudet i judendomen.

Dessutom gör Paulus i ett av sina brev en sammanfattning av den mosaiska lagen. Han skriver:
Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. (Gal 5:14)

fredag, december 01, 2006

Fanns Nasaret när Jesus levde?

Förutom Bibelns Nya testament finns det inga antika källor före ca 100 e.Kr. som omnämner någon stad vid namn Nasaret. Dessutom dateras de äldsta arkeologiska lämningarna i dagens Nasaret, som är en existerande stad i Israel, till 300-talet e.Kr.

måndag, november 27, 2006

Enligt Nya testamentet måste kvinnan bära huvudbonad

Det s.k. slöjtvånget diskuteras ofta i samband med islam. Men hur står det till med kristendomen i denna fråga — är den så oskyldig? Någon gång läste jag att det skall finnas ett slags slöjdtvång i Nya testamentet men har aldrig kollat upp det. I dag bestämde jag mig för att göra detta, och fann Paulus skriva följande i första Korintierbrevet:
"En man som ber eller profeterar med något på huvudet drar skam över sitt huvud. Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret måste hon ha någon huvudbonad." (1 Kor 11:4-6)

Paulus fortsätter med följande patriarkala, misogyna utfall:
"En man behöver ju inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen. Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull. /.../ Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad?" (1 Kor 11:4-6)

lördag, oktober 28, 2006

Mission statement

Här kommer jag att rätt snart börja posta kristendomskritik.