Formgivningsargumentet är cirkulärt

Ett av de bästa sätten att avfärda formgivningsargumentet — att naturens ändamålsenlighet vittnar om en skapare — är att, som David Hume först gjorde, peka på dess cirkularitet.

Så här resonerar den gudstroende, som anammar argumentet, i en cirkel, starkt förenklat.

— Titta, naturen är intelligent formgiven! Alltså måste det finnas en intelligent formgivare, dvs. Gud.

Resonemanget är cirkulärt, därför att slutsatsens sanning förutsätts i premissen. Därför är formgivningsargumentet värdelöst; det bevisar ingenting alls. Det är ett icke-bevis.

(Not: Formgivningsargumentet brukar på svenska heta designargumentet och på engelska "the intelligent design argument". Jag prövar här en ny terminologi.)

Den antikristne Nietzsche

Att Friedrich Nietzsche var en svuren motståndare till kristendomen känner säkert många till. Han måste faktiskt betraktas som en av idéhistoriens allra största ateister, alltid giftig, skarp och dräpande i sina utfall mot religionen. Som en blygsam hyllning till mannen som filosoferade med hammaren, har jag ställt samman en liten citatsamling i ämnet. Nietzsches storhet som aforistiker framgår klart av dessa brottstycken. Mycket nöje!

"Den siste kristne dog på korset."

"Det är besynnerligt att Gud lärde sig grekiska när han ville bli författare — och att han inte lärde sig det bättre!"

"Efter att ha kommit i kontakt med en religiös man så känner jag alltid att jag måste tvätta händerna"

"Det kristna beslutsamheten om att världen är frånstötande och usel har gjort världen frånstötande och usel."

"Man gör klokt i att ta på sig handskar när man läser Nya Testamentet; förekomsten av så mycken orenhet nästan tvingar en till det... Jag har förgäves letat efter ett enda sympatiskt drag... allt är feghet och självbedrägeri."

"Fanatismen är den enda viljestyrka som också de svaga och osäkra kan mönstra."

"Så mycket kärlek och godhet finns inte här i världen att man har rätt att slösa bort dem på uppdiktade väsen."

"Om gudar funnes, hur kunde jag då uthärda att inte själv vara en gud. Alltså finns det inga gudar."

"Det är färdigt med prästerna och gudarna när människan blir vetenskaplig."

"Varken som moralkod eller som religion har kristendomen någon kontakt med tingen som de verkligen är."

"Man får betala dyrt för odödligheten; man måste dö flera gånger om medan man fortfarande lever."

"Vilkendera gäller, är människan ett av Guds misstag eller är Gud ett av människans?"

"Det finns inte tillräckligt med religion i världen för att förstöra världens religioner."

"Gud är en tanke som gör krokigt allt det som är rakt."

"Så länge människan har funnits till har hon glatt sig för litet. Endast detta är vår arvsynd."

Kristendomen påbjuder underkastelse

Det finns en passage i Paulus Romarbrev som i alla tider använts av kristna styrande för att hålla befolkningen i Herrans tukt och förmaning. Jag tänker på följande:

"Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom.

De som motsätter sig överheten gör därför motstånd mot Guds ordning, och de som gör motstånd drar straff över sig själva.

De styrande är inget hot mot goda gärningar, men mot onda. Vill du slippa känna fruktan för överheten, gör då det goda, och den skall berömma dig; den står ju i Guds tjänst för att du skall kunna nå det goda. Men gör du det onda, känn då fruktan. Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden skall drabba den som gör det onda.

Därför är det nödvändigt att underordna sig, inte bara för vredens skull utan också i insikt om vad som är riktigt."
Rom 13:1-5

Det tycks enligt Paulus alltså gälla att underordna sig överheten, dvs. de styrande i staten, för denna överhet är i enlighet med Guds ordning. Det gäller för den kristne att underkasta sig dem som han eller hon har över sig. De som inte gör det, exempelvis revolterar mot en orättfärdig regim, skall straffas, ty det är, säger Paulus, inte för inte som överheten har fått sitt svärd.

Jag kan inte se dessa Pauli ord som något annat är än den mest extravaganta formen av kryperi, underdånighet, fjäskeri, servilitet och underkastelse inför dem som vi stackars eländiga människor råkar ha över oss. Överheten är av Gud — jo jag tackar.

Påvens ultra-konservatism

Ju mer jag får reda på om den relativt nye påven, desto mer betänklig blir jag. Nedan presenterar jag denne Benedictus' åsikter i en rad aktuella frågor genom att citera honom själv.

Påven om homosexualitet
"Även om den homosexuelles särskilda läggning inte är en synd, är den ändå en mer eller mindre stark böjelse mot något inneboende moraliskt ondskefullt; och således måste läggningen i sig ses som en faktisk störning. Därför bör speciell hänsyn och prästerlig uppmärksamhet riktas mot dem som lider av detta tillstånd, så att de inte leds att tro att utlevelsen av deras läggning i homosexuell aktivitet är en moraliskt acceptabel handlingsväg. Det är den inte."

Påven om buddhismen
"Autoerotisk andlighet."

Påven om kvinnliga präster
Angående uteslutandet ur kyrkan av sju kvinnor som kallade sig själva präster: "... den utdelade bestraffningen är inte bara rättvis utan också nödvändig för att bevara den sanna läran, för att skydda kyrkans enhet och samhörighet och för att vägleda de trognas samveten."

Påven om samkönade äktenskap
Samkönade äktenskap "ifrågasätter familjen i dess naturliga tvåförälderstruktur av moder och fader, och gör homosexualitet och heterosexualitet praktiskt taget likvärdiga i en ny modell för polymorf sexualitet."

Påven om rockmusik
"Ett verktyg för anti-religion"; "den fullständiga motsatsen till den kristna tron på frälsning."

Påven om kloning
"Ett farligare hot än massförstörelsevapen."

Dessa uttalanden vittnar tydligt om påvens starkt drivna konservatism. Ja, det är till och med befogat att tala om ultra-konservatism. Påvens extrema, anti-liberala åsikter gör honom till en fullfjädrad ärkereaktionär. De signaler hans yttranden sänder ut till världens 1,1 miljarder katoliker riskerar att få bekymmersamma effekter. Jag tänker på frågor som mellanreligiös dialog, homosexuellas rättigheter i katolska länder, kvinnans ställning i kyrkan, samkönade äktenskap och stamcellsforskningens vara eller icke vara. I ingen av dessa frågor representerar påven förnuft och humanism. Hans inställning andas tvärtom dogmatism, rigiditet och irrationalism. Påven står för ett andligt mörker, en obskurantism man trodde tillhörde det förgångna.

Jag fruktar således att påvens konservatism och plats på den yttersta högern kommer att leda till inskränkningar i forskningsfriheten, försämrade villkor för framtagning av nya mediciner, ökad spridning av HIV och förlorade fri- och rättigheter för människor generellt, men särskilt för kvinnorna. Homo-, bi- och transpersoners rättigheter ligger extra risigt till. I påvens ögon kan de inte vara annat än synden personifierad.

Det finns följaktligen all anledning i världen att vara uppmärksam på den högerextreme påvens agerande och hans uttalanden från den Heliga Stolen. Han är katolicismens enväldige ledare och har ännu idag stort inflytande bland dess 1,1 miljarder anhängare. Här som alltid gäller det svenska ordspråket att det är bättre att mota Olle i grind.

(Källa till citaten.)

Historiens första självmordsdåd

Det pratas väldigt mycket om muslimska självmordsbombare nuförtiden. Ofta uppfattas dessa sakna motsvarigheter på andra håll i världen och i historien. Men visst finns det andra exempel på självmordsattacker i nutiden, som inte har någon koppling till muslimer, exempelvis de tamilska tigrarna på Sri Lanka. Dessa innehar i själva verket fortfarande världsrekordet i antalet självmordsdåd.

Mindre känt är kanske att historiens första självmordsdåd finns beskrivet redan i Bibelns Gamla testament. Det är den kände krigaren Simson — han med håret — som dödar sig själv tillsammans med minst 3000 filistéer, som var judarnas fiende i Palestina. Domarboken i Gamla testamentet berättar om händelsen, som äger rum medan Simson är fånge hos filistéerna:

'De [filistéerna] blev alltmer upprymda och sade: ”Hämta hit Simson, så att vi kan roa oss med honom!” Han hämtades från fängelset, och de gjorde sig lustiga över honom. De hade ställt honom bland pelarna, och Simson bad pojken som ledde honom: ”Ställ mig så att jag kan hålla i pelarna som bär upp huset och stödja mig mot dem.”

Huset var fullt av män och kvinnor, alla filisteernas hövdingar var där, och på taket stod omkring 3 000 män och kvinnor som såg på när man roade sig med Simson.

Då ropade Simson till Herren: ”Herre, min Gud! Tänk på mig, o Gud, och ge mig styrkan tillbaka denna enda gång, så att jag i ett slag kan hämnas på filisteerna för mina båda ögon!”

Han sökte stöd mot de båda mittpelarna som bar upp huset och tog spjärn med höger hand mot den ena och med vänster hand mot den andra och sade: ”Må jag dö på samma gång som filisteerna!” Sedan tryckte han till med sådan kraft att huset störtade samman över hövdingarna och allt folket där inne. De han dödade vid sin egen död var fler än de han hade dödat medan han levde.'
Dom 16:25-30

Simson levde mot slutet av 1000-talet f.Kr., vilket då blir tiden för hans handling att dra med sig drygt 3000 människor, de flesta oskyldiga civila, in i döden. Därmed utgör Simsons självmordsdåd det allra första som beskrivs i historien, tillika ett av de allra värsta. Som jämförelse orsakade självmordsattacken mot de två tvillingtornen i New York den 11 september 2001 omkring 3000 människors död, alltså i stort sett samma siffra som i Simsons fall.

Nu kanske någon invänder att Gamla testamentets historieskrivning inte alltid är tillförlitlig. Det kan stämma men spelar heller ingen avgörande roll. Bilden av Simsons självmordsdåd har funnits ända sedan Domarboken skrevs ned. I dess beskrivning glorifieras självmordsdådet, vilket gjort handlingen till en inspirationskälla för senare tiders attacker med de anfallandes egna liv som insats. Bland annat inspirerade Simsons exempel judiska rebeller och extremister att begå självmordsattacker mot både romerska soldater och civila under det judiska kriget 66-70 e.Kr.

Att begå självmord, och samtidigt dra med sig så många fiender som möjligt in i döden, är alltså en handling av uråldrigt datum. Om vi får tro judiska lärde, så är Gamla testamentet korrekt historieskrivning, och då blir den bibliske Simpson den förste som offrar sitt eget liv för att döda så många som möjligt av fienden. Är det inte sann historia, så framstår han genom Bibelns skildring ändå som ett föredömligt exempel.

Religionerna och vetenskapen

I debatten om tro och vetande — huruvida religion är förenlig med vetenskap — utgår man här i Västerlandet ofta från kristendomen, som om den på något sätt skulle vara typisk för all religion.

Jag skönjer en viss etnocentrism här. Kristendomen är speciell bland religionerna genom att lägga tyngdpunkten på ortodoxin, att ha de rätta trosföreställningarna. Detta är inte regeln bland religioner. Inom judendom, islam, hinduism och buddhism överväger ortopraxin, att man gör det rätta, att man lever rätt.

Störst problem med att förena vetenskap och tro tycks följaktligen de kristna ha, därför att innehållet i tron är så viktig, medan det är ett långt mindre problem i de andra religionerna, vilka är mer praktiskt inriktade och pragmatiska. Sedan finns det ett område, där den naturvetenskapliga världsbilden lätt blir en stötesten för kristendomen och dess två systerreligioner islam och judendom, medan en större anpassbarhet finns hos de österländska religionerna. Jag talar nu om synen på universums tillblivelse.

I hinduism och buddhism, och i flera andra österländska religioner, har man antingen ingen skapelsemyt (världar har alltid existerat) eller så spelar den en ytterst underordnad roll. Man dyrkar heller inte någon speciell skapargud i dessa religioner, men ändå har gudsbegreppet en lika välbefäst position som i de abrahamitiska religionerna. Inom hinduismen finns många oerhört avancerade och komplexa teologier om Gud. I ingen av dem reduceras Gud till att vara blott en Tröstare.

I de tre abrahamitiska religionerna, judendom, islam och kristendom, är en av Guds främsta funktioner att vara skapare av världsalltet. Han är oupplösligt förknippad med universums tillblivelse, och det finns en speciell skaparmyt som gör honom till huvudaktör och upphovsman. Av den anledningen blir det viktigt för juden, muslimen och den kristne att vetenskapen inte på något fundamentalt sätt ifrågasätter den skapelsemyt som är förbunden med Gud. Till exempel kan de inte gärna gilla en vetenskaplig kosmologisk modell, som gör universum evig i tiden, utan början, för då skulle en stor del bortfalla av det som gör Gud till Gud — hans skapargärning.

Den väldiga roll Gud har som Skaparen i de tre abrahamitiska religionerna, judendom, islam och kristendom, saknar som sagt motsvarighet i de österländska religionerna. Därför är dessa senare också mer öppna för en naturvetenskaplig skapelseteori. Lägger man därtill att judendom och islam fokuserar på hur man bör leva, inte på tron, förstår man att den omtalade kollisionen mellan vetenskap och religion mest är en västerländsk, kristen företeelse. Den är inget som berör religionens väsen.

Ny katolsk giv i kondomfrågan

Enligt Vatikankännare är en omsvängning på gång inom den katolska kyrkan vad gäller den notoriska kondomfrågan. Tidigare har den sagt blankt nej till kondomen, även som ett skydd mot att smittas med HIV-viruset. Avhållsamhet har varit den rekommenderade praktiken. Det lär till och med finnas katolska präster i Afrika som, för att hindra kondomanvändning, sprider ut lögnen att kondomer sprider HIV i stället för att skydda.

Det är just situationen Afrika, en kontinent farsoten härjar som allra värst och skördar miljontals offer, som förefaller att bekymra folket i Vatikanen. Nu håller man nämligen på att revidera och mildra sin tidigare förkastelsedom över kondomen. Samtidigt kan noteras att Afrika är ett av de områden på Jorden där katolska kyrkan är på väldigt stark frammarsch.

Det här får mig att undra över motiven till den synbara omsvängningen i kondomfrågan. Det verkar inte vara av moraliska eller humanitära skäl, som man är beredd att ändra sig i Vatikanen, utan därför att man fruktar att den katolska trons utbredning i Afrika skulle vara hotad. De verkliga skälen synes alltså vara kyrko- och maktpolitiska.

Överhuvudtaget finner jag den katolska kyrkans agerande i kondomfrågan vara moraliskt upprörande, ja rentav stötande. Denna religiösa organisation har sedan 1600-talet omgivits av en vetenskaplig, rationalistisk strömning, och ändå har så litet hänt. Ibland tycks det mig som om den katolska kyrkan befinner sig på medeltida nivå. Det märktes på påvens ökända tal från Regensburg, där han citerade en bysantinsk kejsare från 1300-talet som en förmodad auktoritet på islam.

Varför har kondomfrågan egentligen varit en så het potatis för den katolska kyrkan? Förmodligen har det att göra med kristendomens besatthet av sexualmoralen, mycket framträdande hos aposteln Paulus. Att just detta moralområde har fokuserats så starkt beror säkerligen i sin tur på att ett viktigt ursprungligt syfte med religionen var kontroll av människors sexualitet.

Bibeln föreskriver hedersmord

Islam beskylls ofta för att legitimera en hederskultur, trots att flera muslimska länder aktivt bekämpar hedersmord. Jag har funderat lite över den här kopplingen och beslutade mig för att gå till källorna. Fast i Koranen lyckades jag inte hitta någon föreskrift om hedersmord. I samma veva gjorde en webbsida mig uppmärksam på att däremot Bibeln, de kristnas heliga skrift, föreskriver hedersmord. Där står:

'Om en man gifter sig med en kvinna och efter att ha varit tillsammans med henne inte vill ha henne längre utan kommer med beskyllningar som ger henne dåligt rykte:

”Jag har gift mig med denna kvinna, men när jag låg med henne upptäckte jag att hon inte var oskuld”,

... då skall....om anklagelsen är riktig och det inte finns något bevis på att flickan var oskuld,... flickan hämtas ut från sin fars hus, och utanför dörren skall männen i staden stena henne till döds, eftersom hon genom att hora i sin fars hus har gjort vad som är en vettlöshet i Israel. Du skall utrota det onda ur folket.'
5 Mos 22:14-21

Bibeln föreskriver alltså att den kvinna som inte är oskuld före giftermålet, skall stenas till döds.

Jag tar upp detta ställe för att peka på att alla heliga skrifter innehåller mindre smickrande passager. Bibeln är inte mindre problematisk än Koranen.

När vi möter en religion med problematiska ställen i sina skrifter, bör vi inte "tvinga" dess anhängare att hålla sig till textens ordalydelse genom att säga att de i annat fall praktiserar en falsk religion eller inte är "äkta" troende. I stället bör vi på alla sätt och vis uppmuntra dem att ta avstånd från dessa ställen, utan att förlöjliga och förhåna dem, vilket bara är en primitiv retorik som inte övertygar någon.